Det har nu gått två veckor sedan jag tävlade och jag har fått lite frågor om hur jag mår och hur det känns nu efter dieten. Kan säga att det tog över 1,5 vecka innan jag var gamla Frida igen 🙂
Hur förberedd jag än ansåg att jag var kunde jag inte föreställa mig att jag skulle känna och må som jag faktiskt gjorde efter tävlingen. En sådan hemsk yrsel och orkeslöshet som aldrig försvann. I vanliga fall när jag känner så hjälper det att jag äter en banan eller liknande som man gör för att få upp blodsockret… men nu hjälpte det inte oavsett vad jag stoppa i mig! Istället var jag yr från morgon tll kväll. Kändes som jag befann mig på en båt hela tiden. Blev faktiskt lite skrämd då jag morgon efter morgon vaknade med näsblod samt att jag för minsta lilla ansträngning blev svimfärdig. Förstå min rädsla rätt. Jag tycker det är väldigt intressant att se hur min kropp anpassat sig utifrån lite mat och mycket träning för att sedan ”passa på” att reagera då jag slappnar av. Det som skrämde mig var att jag blev rädd för att det jag kände inte skulle gå över. Att jag skulle känna den där orkeslösheten och yrseln i några veckor…. eller i värsta fall…månader…
Man har ju hört talas om elitidrottare som bränt ut sina kroppar och fått sina celler att balla ur…. alla har vi olika kroppar som tål olika mycket påfrestning. Hade jag gått över gränsen med min? More »