In Mood

Utan att överdriva så måste jag säga, ATT JAG ÄLSKAR ATT JOBBA SOM PERSONLIG TRÄNARE! Det är underbart att kunna få människor att må bra, att inspirera dem till att göra det som behövs för att nå sina mål. Minska en klädstorlek, kunna springa en mil, slippa en ond rygg, få mer ork i sin vardag, förändra sin inställning till mat, gå ner 5kg, börja träna, få mer stuktur i sin träning eller helt enkelt bara få en större biceps :). Listan kan göras hur lång som helst på olika mål.

Att jobba som Personlig Tränare är för mig, så mycket mer, än något jag bara är ”just där och då med min kund!” . Jag lever jag som jag lär! Något annat skulle vara ”hypackrit!”. Att må bra, ta hand om sig själv och leva ett balanserat liv, kallar jag ogärna för en livsstil (ett ord som folk så gärna slänger med, till höger och vänster). Jag ser det snarare som en självklarhet.
Ställ frågan ”vill du må bra?” till vem som helst och det finns väl ingen som svarar ;”Jo tack men jag väljer helst att må dåligt och vill gärna leva ett liv i obalans!” Tror ni att någon svarar så? 🙂

VAD JAG ANSER ÄR ATT TA HAND OM SIG SJÄLV OCH LEVA ETT BALANSERAT LIV;
1. Träna åtminstone 2-3ggr/veckan á 30min, våra kroppar är gjorda för att röra på sig!
2. Äta frukost, lunch, middag och två mellanmål, behöver jag ens säga att vi behöver energi?
3. Unna sig något gott varje lördag tex choklad, några glas vin, en massage eller varför inte allting 🙂
4.  Ha en positiv inställning till dig själv och andra!
5. Stanna upp ibland och reflektera och faktiskt uppskatta allt bra som finns omkring en. Det är så lätt att man bara låter livet rulla på utan att man faktiskt tar på vara på tiden.
6. Rengöra sin hud, peela den och smörja in den. Lovar att det gör underverk med lystern och i vårt torra klimat behöver huden all hjälp den kan få med fukt!

Låter väl inte så svårt va? 🙂

…Gå ner 5kilo på en vecka. Snygga muskler på nolltid. Så får du en snygg kropp. Ny supermetod får kilona att rasa osv osv… Ja det är en ständig bantningskarusell som pågår! Men frågan är ju om dessa olika mirakelkurer funkar eller inte??!! Vad tror ni? Har ni testat någon?

För några år sedan eller närmre bestämt 7 år sedan, ställde jag upp i en nybörjartävling i Athletic Fitness. Tre månader innan dietade jag och tränade som en tok. Med alldeles för lite kunskap inom vad jag faktiskt gav mig in på och endast snappat upp lite råd här och där. Under tre månader uteslöt jag nästan kolhydrater helt från min kost och tränade extremt mycket. På den tiden jobbade jag även som gruppträningsinstruktör och körde ett antal klasser! Tror ni jag gick ner? Givetvis! Jag gick ner massvis och på tävlingsdagen vägde jag in på 49kg. Visst jag är bara 157cm lång men under den här extrema resan tappade jag även otroligt mycket muskler! Tror ni jag var nöjd med min kropp? Nej, det var jag inte. Ganska skrämmande svar, men det var sanningen!

Efter tävlingen (som dessutom inte tog mig till någon pallplats) tappade jag helt suget och gnistan att gå till gymmet eller ens försöka att äta lite nyttigt!! Kände jag för bullar, ja då åt jag bullar. Man kan kalla att jag kom in i  någon sorts tränings -och matdepression. Det fanns ingen hejd på mig och jag åt precis det jag kände för, hela tiden! Efter att utsatt sin kropp för en sådan svält som jag gjorde, stod nu varenda fettcell på vid gavel och bara väntade på snabba kolhydrater som skulle kunna fylla dem igen. På ganska kort tid hade jag gått upp 13kg… som sagt, jag är bara 157cm lång.

Så vad är det nu jag vill ha sagt?

Vem som helst kan gå ner i vikt! Svårigheten är att stanna där och kunna bibehålla det man kämpat så hårt för. Gör man det för fort eller på felaktigt sätt, vill säga genom soppor, pulver och liknande eller extremt mycket träning, stressar man helt enkelt sin kropp! Antingen blir det ohållbart i längden att utesluta allt det man tycker om och man flippar ur och faller till slut för alla frestelser, man får inte i sig tillräckligt med näring eller man blir sjuk.

Så var lite ”street smarta” mina vänner och gå inte på allt ni läser och sluta banta!

Ursäkt att jag varit dålig på att uppdatera! Dagarna springer iväg för mig och jag har behövt prioritera det som är viktigast! Min dagsform och sinnesstämning går lite upp och ner. Ena dagen är man Superwoman och klarar av vad som helst medan andra dagar känns som segt tuggummi och man är inte lika oövervinnlig. Sådana dagar är det bara att ta fram sin målbild och ta ett steg i taget och plötsligt så känns allt lättare. Att omge sig med bra människor är av stor betydelse!
Jag är på god väg och har i stort sorterat bort de flesta energitjuvar! Finns någon eftersläntrare men var sak har sin sak…

I helgen sprang jag Midnattsloppet i Göteborg. Himla kul lopp, så det rekommenderar jag starkt alla att anmäla er till, nästa år!! Träningen går fint för mig och diet startaen närmar sig sakta men säkert. Från och med idag är det slut på glass , godis och bullar… ante mig..;) Skall träffa Tim i veckan och göra lite mätningar för att stämma av dagsläget. I övrigt är det en full vecka med mycket jobb och möten. Snart dax för lunch säger magen och därefter skall jag förkovra mig i föreläsningarna jag skall hålla nästa vecka!

Hörs snart

Ett väldigt gott men lite knasigt mellanmål;

En knäckemacka, rekommenderar havreknäcke

En liten tonfiskburk
Beror vad som får plats på smörgåsen

och på detta, Ketchup!

Testa, jag lovar att ni kommer bli förvånade hur gott det är!!

Oavsett vad man skall göra är ens tankar och mentala inställning helt avgörande,
hur det kommer att gå!

Det spelar ingen roll om det handlar om en idrottsprestation, att hålla en föreläsning,
en presentation på jobbet, komma ihåg vart man lagt sina nycklar, nå ett utsatt mål, bryta gamla vanor, gå ner i vikt, hitta en bra partner eller bli en harmonisk människa!

Så MÅSTE ens MENTALA INSTÄLLNING vara att man KAN!!

Tror man att man inte kan, så givetvis kan man inte!
Det säger ju sig självt!!

Föreställ dig en höjdhoppare som precis skall ta sats och hoppa över hindret.
Tror ni han har störst chans att klara hoppet om han tänker;

”Shit, vad högt det kändes nu! Undrar verkligen om jag klarar det!?”
eller
”Jag kan det här. Jag fixar det här. Jag har gjort det här förr, jag vet hur jag skall göra”

I söndags körde jag ett mini Triathlon i Stockholm och då blev med ens min mentala inställning lite extra påtaglig! Simning är till exempel inte alls min grej och för att vara ärlig tycker jag nästan illa om det men jag gjorde det!=) Därefter var det 2mils terrängcykling. Askul att få cykla som en tok med branta backar, stockar och sten och lera!! Tyvärr, gjorde sig plötsligt min onda ländrygg, som jag inte haft problem med på över ett år, sig ordentligt påmind. I en och en halv mil funderade jag seriöst på att avbryta loppet då det gjorde så nedrans ont! Smärtan strålade ända ut i både höftböjare och it-band och påverkade min trampkraft!

Men jag accepterade min smärta och såg nedräkningsmarkeringarna och bara trampade på och fokuserade på vägen framför mig och tillät endast tankar som; ”jag fixar det här” . Eller, åtminstone försökte! Då tankar som ”faan vad ont det gör, skall jag verkligen inte avbryta?” tappade jag med ens fart och blev rejält omkörd.

Man klarar mer än vad man tror och när man väl gjort det så känner man sig himla nöjd!!

Tror aldrig kexchoklad, banan och sportdryck smakat så gott som när jag kom i mål!! 🙂