Är trött på att inte känns mig riktigt hundra i kroppen.
Har snart gått tre veckor och det har i stort sett börjat om.

Fick väl något idiotiskt virus under tiden som jag käka pencillin!
Kunde inte prata överhuvudtaget igår utan bara viska…

Så länge det händer saker hela tiden och jag är omgiven av folk och måste hålla fokus på något annat leker livet. Är när jag behöver vara stilla en stund som allt kommer ikapp än…

Det är då maneller jag har en liten förmåga att lägga allt strul, krångel, problem på hög,
så jag får mig en stor obehaglig kalldusch.

Det handlar om att inte ge alla problem en massa onödig näring utan istället att försöka hitta lösningar. Går det inte att finna en lösning måste man acceptera det, annars går det bara åt en massa onödig energi till att oroa sig!  

Visst är det lättare sagt än gjort men det handlar som sagt om att ändra fokus.
Ingen omöjlighet bara en träningssak!

Jag vakna i morse med en tung känsla i kroppen, ändå tog jag mig en rask morgonpromenad (som råkade bli i 2 timmar) och fick efteråt en väldigt skön känsla i kroppen.
Träning/aktivitet är livet!!

Fantastiskt hur bra det kan få en att må!
  
Tänkte jag skulle slappa en stund i solen innan jag gör lite nytta!

Se om jag kan tänka ut några lösningar….
 mission ett är att införskaffa en ny dator då min har kraschat. Inte alls surt!!