Så hur går nu med träningen för Dig så här några månader efter att nyårslöftet infriades? Är motivationen fortfarande på topp och dina ansträngningar börjar visa sig både på vågen och i spegeln?

Har Din nya, hälsosamma livsstil  etsat sig fast och blivit en rolig vana i ditt liv?  Är motion och bra mat nu en självklarhet för dig? I så fall kan jag bara gratulera och Du själv borde ge dig en stor, bamsekram och känna Dig stolt! 🙂

Eller hör Du till en av dom som  redan lyckats bryta ditt löfte, trots att du så dyrt och heligt lovade dig själv att du verkligen skulle gå ner de där 15 kilona till sommaren? I så fall vill jag bara fråga. Varför? Vad är det som fått dig att tappa den motivation som bara för några veckor sedan var så stark???

Följdfrågan. Har Du någonsin, under dessa veckor, stannat upp och berömt dig själv för det fantastiska jobb du gör?? Har du sagt till dig själv att du är jävligt bra? Att du faktiskt tar tag i din situation och gör något åt den och inte gnäller över din vikt till dina vänninor samtdigt som du stoppar in ännu en nybakad bulle i munnen. För vad hade du sagt till din bästa vän som så flitigt kämpat på med kost och träning sedan nyår men nu känner en oerhörd frustration då resultaten segar sig. Hon har lust att bara skita i  det där med nyttig mat och tycker att träna känns helt meningslöst!!

Vad hade du sagt till henne?  ”Ja, det är nog lika bra att lägga ner! Träning är nog inte din grej och det verkar himla jobbigt att äta sådär hälsosamt. Man måste ju kunna leva också och unna sig goda saker. Ät vad du vill och skit i träningen. Bättre att vara tjock och glad! Ska vi åka och fika eller?”

Knappast! Och om du hade gjort det är du allt en ganska kass vän måste jag säga!! Men jag vet att du inte hade svarat så. Tvärtom! Du hade berömt din bästa vän och sagt att hon är fantastiskt duktig och att hon inte ska ge upp nu när hon kämpat så flitigt! Att du vet att hon fixar detta bara hon ligger i! Att hon skall uppskatta själva resan också och känna sig stolt med sig själv och inte bara stirra på målet! För vem hade inte velat vara så ambitiös som henne med träningen och maten?!! Visst hade du svarat något liknande? 🙂

Men inte när det gäller dig själv!Då förbannar du dig själv och känner dig kass (vilket jag kan lova inte hjälper dig ett dugg!) Skulle du råka begå ett snedsteg, vill säga äta den där chokladbiten som du inte hade tänkt dig känner du med ens att du är tillbaka på  ruta ett och lika gärna kan ge upp då du ändå aldrig kommer att klara det…

The Journal of Personality and Social Psychology skriver att en taskig  självbild och brist på kärlek till sig själv är den verkliga orsaken till att somliga ger upp till skillnad från andra. Jag kan bara hålla med!  Det finns till och med forskning som styrker att de som har en högra dos självkärlek  bättre klarar av bakslag då de inte sitter och ältar minsta lilla misslyckande. Finns till och med en vetenskaplig benämning på dettta fenomen what the hell-effekten!

Så med andra ord! Kör på och låt det gå åt skogen ibland. Det är inte hela världen och ta det inte så allvarligt. Se det bara som en del av resan! 🙂

                          Älska istället dig själv och nå dina drömmarsmål!