Ett lugn har infunnit sig i mitt sinne och min kropp. En härlig känsla av att känna sig nöjd med det jag gör! Vare sig mer eller mindre!  Är så lätt att  bara stressa iväg och faktiskt inte ta på vara på det här diet-tåget som jag faktiskt självmant klivit på.  🙂

 Med facit i hand kan jag säga att det inte varit och är den den mest optimala tajmingen för mig att gå på en sträng diet. Men så slår det mig. Vad är egentligen optimalt? Jo, det optimala hade varit att bara behöva dieta!

Ingenting annat! Vill säga; bara äta, träna och ta det lugnt! Skita i räkningar, amorteingar, möten, tvätt, måsten, krav, bodelning, energitjuvar och alla andra hundra sk MÅSTEN i livet…

Ännu mer optimalt hade ju varit om någon lagade och serverade maten åt en så man slapp tänka överhuvudtaget på det. Bara skyffla in den korrekta mängden med rätt näringsinnehåll! Sen skulle man haft en egen Personlig Tränare till varje pass, som pressar en till det yttersta! En Mental Coach som fick en att hitta motivationen att fortsätta kämpa när fettet inte släpper tillräckligt fort, hade inte heller skadat. Samt en egen massör som kunde både massera och göra bindvävsmassage när krämpor och stelheten kommer som ett brev på posten. Ja, det upplägget vore nog det mest opimala!  🙂  Någon som det ser ut så för??! Bara träna, äta och få vara på det där-diet-tåget utan någon som helst inverkan av något annat.  

Så som i Biggest Loser 🙂 Det enda de har fokus på är att gå ner i vikt! Hur mycket tror ni de tränar?  Typ lika mycket som en Elitidrottare kan jag säga…

 Njae, jag tvivlar på att någons liv är opimalt för att köra en Biggest Loser då får man nog vara en Hollywood fru 🙂 Fast de går väl till kirurgen istället så de slipper anstränga sig 🙂

Innan jag började dieten var min tanke att dieta sista månaden i Combodia, just för att bara kunna ha fokus på en enda sak. Min diet! På ett sådant ställe som Cambodia och med dom förutsättningarna hade det varit busenkelt! Tyvärr blev det inte så och det är mångga gånger jag har ställt mig frågan om jag inte skall strunta i den-här-förbaskade-dieten för att förutsättningarna inte är de rätta! Ja, ingenting stämmer egentligen för att gå på någon diet. Finns inga rutiner, sover knappt något (sömn som är så livsviktigt) stressar mer än vad jag borde och livet i stort är ett lite uppochner!

Men är inte allas liv så mer eller mindre??! Vad är det som säger att det är bättre att tävla nästa år? Ingenting! Det kanske egentligen aldrig kommer att bli helt opimalt för att tävla och dieta för mig. Så med andra ord är det ju bara att köra och göra det bästa utifrån de förutsättningar som finns!

Utifrån mina förutsättningar! 🙂

Så jag lutar mig tillbaka (inte bokstavligt då!) och känner mig stolt med det jag hittills uppnått utifrån de förutsättningar jag haft! Jag jämför inte, jag stressar inte. Känner bara lugnet och vet att det kommer hända mycket mer under de tre resterande veckorna trots de egentligt, dåliga, förutsättningarna runomkring!  🙂

Jag får väl helt enkelt sikta på att bli Hollywood Fru till nästa år 😉