In Mood

 Då var det December! Jösses, vad tiden springer iväg och kylan ska vi inte ens prata om!  brrr…

December– Mysighetensmånad då det skall pyntas, bakas, fixas, donas och ätas! Framförallt äta. För så gör man när man myser! Och hur kan man låta bli? Allt det goda som man bara får äta en gång om året kommer ju fram efter ett års karantän. Pepparkakor, glögg, lussebullar, småkakor i alla dess former och storlekar, knäck, vörtbröd, skinka, senap, gröt, nötter, choklad, mandlar, den klassiska Aladdin asken och alla dess tänkbara läckerheter! Kan ju inte annat än vattnas i munnen av bara blotta tanken, ännu mindre låta bli att äta! Eller?

Som sagt, Hur ska man kunna låta bli? Det är ju så gott och det är ju bara jul en gång om året! Klart man ska unna sig! Passa på att äta allt gott som man bara får äta en gång om året! Det är egentligen ett ganska lustigt fenomen samtidigt som det inte är det! Till att börja med så måste vi äta annars dör vi. Att mat/ söta saker sedan är väldigt  tillfredsställande och njutningsfullt för oss gör att vi givetvis vill få mer av detta! För vi människor är ju livsnjutare!

Juletiden är därför en utmärkt tid att lägga på sig några extra kilon och sedan med gott samvete skylla på alla julbord man varit tvungen att gå på. Klart alla förstår att det inte är ditt fel att det blir några extra centimeter kring midjan då du faktiskt varit tvungen att äta de där extra prinskorvarna och dubbla portionerna Jansson som givetvis avslutas med letande av mandeln i julegröten (man måste äta tills någon hittar den!) och  eftersom alla andra tar julegodis till kaffet så är det bara att göra som alla andra…!   Men det är lugnt, för December är en mysmånad då man får unna sig 😉

Frågan är ju bara om du måste unna dig varje helg ända fram till jul och sedan fortsätta unna dig i mellandagarna fram till nyår för att sedan ligga bakfull i tre dagar och  äta skräpmat för att din kropp behöver fett för att absorbera all alkohol du har förtärt??! Men är det värt det för dig så är det!

Jag kan bara säga som jag brukar; att det oftast finns ett samband mellan hur man ser ut och hur man lever

Vet själv hur jag såg ut (oavsett kurvor och fylliga lår) då jag festade varje helg, alltid unnade mig allt gott och träningen inte var kontinuelig… man såg ett samband så att säga…  Veckan efter dieten skall jag på två julbord och givetvis kommer jag unna mig men jag kommer ”äta smart”!

Tips på hur man äter ett smart julbord kommer snart !

Ett lugn har infunnit sig i mitt sinne och min kropp. En härlig känsla av att känna sig nöjd med det jag gör! Vare sig mer eller mindre!  Är så lätt att  bara stressa iväg och faktiskt inte ta på vara på det här diet-tåget som jag faktiskt självmant klivit på.  🙂

 Med facit i hand kan jag säga att det inte varit och är den den mest optimala tajmingen för mig att gå på en sträng diet. Men så slår det mig. Vad är egentligen optimalt? Jo, det optimala hade varit att bara behöva dieta!

Ingenting annat! Vill säga; bara äta, träna och ta det lugnt! Skita i räkningar, amorteingar, möten, tvätt, måsten, krav, bodelning, energitjuvar och alla andra hundra sk MÅSTEN i livet…

Ännu mer optimalt hade ju varit om någon lagade och serverade maten åt en så man slapp tänka överhuvudtaget på det. Bara skyffla in den korrekta mängden med rätt näringsinnehåll! Sen skulle man haft en egen Personlig Tränare till varje pass, som pressar en till det yttersta! En Mental Coach som fick en att hitta motivationen att fortsätta kämpa när fettet inte släpper tillräckligt fort, hade inte heller skadat. Samt en egen massör som kunde både massera och göra bindvävsmassage när krämpor och stelheten kommer som ett brev på posten. Ja, det upplägget vore nog det mest opimala!  🙂  Någon som det ser ut så för??! Bara träna, äta och få vara på det där-diet-tåget utan någon som helst inverkan av något annat.  

Så som i Biggest Loser 🙂 Det enda de har fokus på är att gå ner i vikt! Hur mycket tror ni de tränar?  Typ lika mycket som en Elitidrottare kan jag säga…

 Njae, jag tvivlar på att någons liv är opimalt för att köra en Biggest Loser då får man nog vara en Hollywood fru 🙂 Fast de går väl till kirurgen istället så de slipper anstränga sig 🙂

Innan jag började dieten var min tanke att dieta sista månaden i Combodia, just för att bara kunna ha fokus på en enda sak. Min diet! På ett sådant ställe som Cambodia och med dom förutsättningarna hade det varit busenkelt! Tyvärr blev det inte så och det är mångga gånger jag har ställt mig frågan om jag inte skall strunta i den-här-förbaskade-dieten för att förutsättningarna inte är de rätta! Ja, ingenting stämmer egentligen för att gå på någon diet. Finns inga rutiner, sover knappt något (sömn som är så livsviktigt) stressar mer än vad jag borde och livet i stort är ett lite uppochner!

Men är inte allas liv så mer eller mindre??! Vad är det som säger att det är bättre att tävla nästa år? Ingenting! Det kanske egentligen aldrig kommer att bli helt opimalt för att tävla och dieta för mig. Så med andra ord är det ju bara att köra och göra det bästa utifrån de förutsättningar som finns!

Utifrån mina förutsättningar! 🙂

Så jag lutar mig tillbaka (inte bokstavligt då!) och känner mig stolt med det jag hittills uppnått utifrån de förutsättningar jag haft! Jag jämför inte, jag stressar inte. Känner bara lugnet och vet att det kommer hända mycket mer under de tre resterande veckorna trots de egentligt, dåliga, förutsättningarna runomkring!  🙂

Jag får väl helt enkelt sikta på att bli Hollywood Fru till nästa år 😉

Lättare sagt än gjort kan jag lova, att hela tiden se lösningar inte problem. Ha tålamod och fortsätta trots att resultaten inte kommer så fort man vill!

Jag skall ärligt säga att jag faktiskt inte trodde att jag skulle bli så påverkad av dieten som jag faktiskt blivit! Ytterligare en anledning till att jag ville ”utsätta” mig för en diet var för att jag vill bevisa att man kan gå på diet och fortfaran leva det liv man levde innan utan att behöva offra något. Fika med kompisar var och varannan dag, gå ut på krogen (ingen alkohol såklart) hitta på saker hela tiden, vara glad, pigg, social och kunna tänka klart! Jag inser nu att detta vad lättare sagt än gjort och att en diet inte går obemärkt förbi… 

Istället har jag svårt att sortera i hjärnan och minsta lilla problem kan känns tusen, biljoners gånger större. Humöret åker berg och dalbana och jag upptäcker sidor hos mig själv som jag inte trodde fanns, utan att överdriva! Att jag är otålig är ingen nyhet men att ha total avsaknad av tålamod i de flesta situationer var något nytt! 🙂 Min ork och energi mattas sakta men säkert av och jag kan mellanåt känna mig riktigt deprimerad och nere. Typ att allt jag gör bara känns meningslöst.

Fick till och med häromdagen en släng av att ”man -kan- lika- hoppa- över-  julen- i -år… önskar mig ändå inte något … och trycka i sig massa choklad och Jansson blir jag bara tjock av. Nä, i år struntar jag i Julen!” Va?? säger jag bara! Julen som är så härlig och underbar och plöstsligt vill jag bara strunta i den??!  Som sagt händer konstiga saker i min hjärna! Får väl äta en banan till helgen och se om jag tar mitt förnuft till fånga 🙂

Min bil pajade för övrigt igår.. suck och stånk! Innebär förvisso mer cardio. Har blivit mycket jobb de senaste nu vilket gör att det känns lite svårt att pussla ihop all cardio jag behöver för att få hårdheten jag behöver. Så i helgen skall jag åka och hämta en motionscykel! Cykla Nonstop fram alla braiga tv-program och vill någon tjöta så är ni välkomna medan jag sitter och cyklar 🙂 Snacka om att man kommer få myror i rumpan 😉

 För att sammanfatta att gå på diet. JA, det kostar! JA, du måste prioritera och offra en del tid. Sedan är det upp till dig om du tycker det är värt det och vad du siktar på. Desto mer du vill ha, desto mer kommer det att krävas av dig!

Hittade en gammal bild och det är när jag ser skillnaden som jag verkligen känner att det är värt all det slit jag lägger ner! (Kan ej ha dessa byxor längre då de är på tok för stora och mer ser ut som att jag satt på¨mig en potatissäck )

Oftast är vi vår egna största fiende och begränsning. Vår inre konflikt med oss själva, att vi inte alls kan eller att man ändå har misslyckats förut, sätter käppar i hjulet och får oss att stanna kvar i vår trygga komfortzon. Där vi vet att vi inte misslyckas. Där vi kan fortsätta med att må dåligt över att vi inte kan… Tänk om vi bara kunde börja tro på oss själva mer. Bli vår egna Bästa Vän, som tror, litar, stöttar och har tålamod med oss! Hur underbart vore det inte att alltid ha någon vid sin sida som tror på en? Som säger uppmuntrande ord så fort man känner sig på vilovägar eller omotiverad. Man skulle ju vara oövervinnlig, eller hur? Nån som alltid tror att man kan och fixar allt hela tiden! Underbart ju!

Men istället väljer vi att tro på vår oförmåga och tänker nedlåtande tankar om oss själva. Vad ful jag är, vilka tjocka lår jag har. Äh, det där fixar jag aldrig. Jag misslyckas jämt. Jag kan ingenting… osv

Hade jag haft en vän som sa sådana saker till mig kan jag lova att jag hade slängt ut den vännen med huvudet före!

Så mitt råd är att bli din egna BÄSTA VÄN.

En vän som har tålamod, accepterar dig för dig fullt ut, säger snälla saker, känner tillit till dig, tror på dig även när det är jobbigt. En som alltid finns där för dig och som tycker att hela du är fantastisk, hela tiden. För det är du